Jag blir så himla trött ibland... Ibland kan man (tror de gäller alla?) komma in i en sån där period där man känner att ingen man gör räcker till, ingenting är bra nog, och absolut inte sej själv.

Usch jag som alldeles nyss kände att mitt liv va alldeles bra, jag duger somjag är och jag har allt jag behöver hos mig. Men nej nu är det borta. Faktum är att just nu känns ingenting bra.. Vet inte vad det beror på heller, jag har folk runt om mig som bryr sej mer än nånsin (dom flesta iaf, sen finns det andra som uppenbarligen bara vill att alla andra ska bry sej..), men ni hajjar vad jag menar? Jag går aldrig runt och bönar om att alla ska bry sej om mej, ta hand om mej som ett litet barn. MEN jag bryr mej alltid om mina vänner, även om dom måste visa tydligt och klart att dom mår dåligt, eller vad det än gäller. Och just nu fastän jag vet att det inte är så , så känns det som att jag står helt ensam. Mina problem löser jag själv förr eller senare MEN jag tycker faktist att jag kan räkna med att när jag mår dåligt, så ska iaf mina två bästa vänner stå bakom min rygg och stötta mej som jag alltid har gjort. Men så känns det absolut inte som att dom gör.. Känner mej dum som hakar upp mej på en sån sak, men jag tycker ändå att det inte ska vara så svårt, men antar att det är jag som har varit dum hela tiden.. Jag trodde att man ställde upp tillbaka och inte bara i perioder. Men duger de inte, nej då kan vi stanna här...

ska alldeles strax knalla ner ut te bilen med hundarna, blir att åka te fatburen o grejja lite. Sen vid 14:45 har jag körlektion , naajs :)