Hur jäkla lätt är det att vara vuxen, argumentera som en vuxen och i mångt o mycke tänka som en vuxen när man delar de med nån som fortfarande tror att hen är 15-16 .. Jag var mognat nått så fruktansvärt dom senaste två åren, ja tar hand om mej själv, jag sköter ett hem + två hundar helt själv, jag finns där för dom som behöver de och jag är en i min familj oxå.. Ja tar hand om precis allt själv, men nu får ja till o med ta grälen helt själv, den jag grälar med kan inte ta en vuxen diskussion ens. Hur jävla lätt ska allt va då?!
Aaaaaw ni fattar säkert ingenting just nu som läser, men jag är bara så trött på att jämt vara den vuxna.. Oavsett vem de en handlar om så är jag jämt den vuxna.! Alla säger att man ska vara barn så länge man kan även om man är vuxen på pappret. Då vart ja vuxen när ja va 14...

heey,

usch har haft en gymt jobbig vecka! börja med att jag vart dyngföyld. Se efter ett par dagar gick det över och förra onsdagen började jag få svårt att andas istället. I måndags va det hemskt så mamma fick köra in mej till vårdcentralen i öebro (efter samtal med 1177 och astmasköterskan i askersund) där jag fick ventolin, kortizon och morfin, sen fick jag "nödmedicin" oxå som ja ska gå och puffa nu tills dom har gjort en ordentlig undersöknig på mej. fick även reda på att jag har inflamerade luftvägar igen, därav har jag fruktansvärt ont 24/7 när jag andas..

så jaa nu vet jag att ja lever ungefär.. usch datorn är sjukt seg och det har tagit mej 20 min att skriva den här illa texten, får återkomma i morgon men nu vet ni att jag lever iaf . ;)

Usch.. Har väl antagligen haft bättre mornar än den här. Men nu känns de iaf som att de mesta har löst sej med roadtrippen i morgon, hua.. Längtar sönder just nu! Berättar mer om de ikväll eller i morrn när vi är på väg! :)

Tänkte  att ni ville veta att jag har haft världens dåligaste dag, jajjemen!

Åkte te Motala o först käka sen körde jag dubbel lektion vilket gick åt helvete. Efter lite predikan på vägen hem så ha humöret på botten, wohoo...

Blev upp te maddis direkt o göra mat, sen gick ja hem en sväng o sen upp te henne igen. Och nu har jag precis kommit hem från mamma, O sitter o tjatar med massa på fb (y) Ska trax krypa ner i sängen o glo på tv tills ja somnar.. För i morrn blire upp tidigt o ta Emil medans Sonny sover. Sen åker ja o lilleman ut te Ludde i skogen. :) aas nice!

Ahopp idag va säsongsavslutningen på Greys Anatomy.. Kan inte fatta att det redan har gått 9 säsonger. Och kan lova att de sista avsnittet förstörde min kväll! :'( För er som missa så dog Lexie Grey(Little Grey), och precis när hon gjorde det så berätta Sloan att han fortfarande älska henne. Aaw dom skulle ju vara tillsammans! :'( Satt o grina konstant uppe hos Maddis förut när vi titta.. Så hemskt!

Tror ja e besatt av den där serien, och nu måste ja vänta ända tills i höst innan jag får se hur de gick fö dom efter krachen! :'( Nää usch nu ska ja kedjeröka o deppa resten av kvällen!

Fy jag hatar o sitta inne!.. Inte själva grejen med att just dricka MEN jag hatar o höra att alla andra ska ut och en annan troligtvis får sitta inne.. Får värsta paniken och bara vill gå o lägga mej o sova tills helgen är över! blää // ledsen chey!.. :(

Jag blir så himla trött ibland... Ibland kan man (tror de gäller alla?) komma in i en sån där period där man känner att ingen man gör räcker till, ingenting är bra nog, och absolut inte sej själv.

Usch jag som alldeles nyss kände att mitt liv va alldeles bra, jag duger somjag är och jag har allt jag behöver hos mig. Men nej nu är det borta. Faktum är att just nu känns ingenting bra.. Vet inte vad det beror på heller, jag har folk runt om mig som bryr sej mer än nånsin (dom flesta iaf, sen finns det andra som uppenbarligen bara vill att alla andra ska bry sej..), men ni hajjar vad jag menar? Jag går aldrig runt och bönar om att alla ska bry sej om mej, ta hand om mej som ett litet barn. MEN jag bryr mej alltid om mina vänner, även om dom måste visa tydligt och klart att dom mår dåligt, eller vad det än gäller. Och just nu fastän jag vet att det inte är så , så känns det som att jag står helt ensam. Mina problem löser jag själv förr eller senare MEN jag tycker faktist att jag kan räkna med att när jag mår dåligt, så ska iaf mina två bästa vänner stå bakom min rygg och stötta mej som jag alltid har gjort. Men så känns det absolut inte som att dom gör.. Känner mej dum som hakar upp mej på en sån sak, men jag tycker ändå att det inte ska vara så svårt, men antar att det är jag som har varit dum hela tiden.. Jag trodde att man ställde upp tillbaka och inte bara i perioder. Men duger de inte, nej då kan vi stanna här...

Just nu känner jag bara för o krypa ner under en sten, och ah stanna där!

Fy fan va piss of jag är just nu,! Blir det som det va sagt nu från en viss person så vet jag seriöst inte vad jag gör! jag återkommer om det.. Men en sak är säkert iaf att då räknar jag bort en person ur mitt liv iaf!