Fy jag hatar o sitta inne!.. Inte själva grejen med att just dricka MEN jag hatar o höra att alla andra ska ut och en annan troligtvis får sitta inne.. Får värsta paniken och bara vill gå o lägga mej o sova tills helgen är över! blää // ledsen chey!.. :(

  Jag saknar dej älskling </3

Jag blir så himla trött ibland... Ibland kan man (tror de gäller alla?) komma in i en sån där period där man känner att ingen man gör räcker till, ingenting är bra nog, och absolut inte sej själv.

Usch jag som alldeles nyss kände att mitt liv va alldeles bra, jag duger somjag är och jag har allt jag behöver hos mig. Men nej nu är det borta. Faktum är att just nu känns ingenting bra.. Vet inte vad det beror på heller, jag har folk runt om mig som bryr sej mer än nånsin (dom flesta iaf, sen finns det andra som uppenbarligen bara vill att alla andra ska bry sej..), men ni hajjar vad jag menar? Jag går aldrig runt och bönar om att alla ska bry sej om mej, ta hand om mej som ett litet barn. MEN jag bryr mej alltid om mina vänner, även om dom måste visa tydligt och klart att dom mår dåligt, eller vad det än gäller. Och just nu fastän jag vet att det inte är så , så känns det som att jag står helt ensam. Mina problem löser jag själv förr eller senare MEN jag tycker faktist att jag kan räkna med att när jag mår dåligt, så ska iaf mina två bästa vänner stå bakom min rygg och stötta mej som jag alltid har gjort. Men så känns det absolut inte som att dom gör.. Känner mej dum som hakar upp mej på en sån sak, men jag tycker ändå att det inte ska vara så svårt, men antar att det är jag som har varit dum hela tiden.. Jag trodde att man ställde upp tillbaka och inte bara i perioder. Men duger de inte, nej då kan vi stanna här...

Vart tog all min kämparglöd vägen? Tror den försvann när du visade klart o tydligt att du inte vill vara min vän. Den jag pratar med om allt, den jag tyr mej till och vill dela allt med, är nu helt borta.

Du är inte den du va förut, den du borde vara...

[Brad] We didn't care if people stared
We'd make out in a crowd somewhere
Somebody'd tell us to get a room
It's hard to believe that was me and you
Now we keep saying that we're ok
But I don't want to settle for good not  great
I miss the way that it felt back then I wanna feel that way again

Been so long that you'd forget the way I used to kiss your neck
[Carrie]  Remind me, remind me
So on fire so in love. Way back when we couldn't get  enough
[Carrie] Remind me, remind me

[Carrie] Remember the airport  dropping me off
We were kissing goodbye and we couldn't stop
[Brad] I felt  bad cause you missed your flight
[Carrie and Brad] But that meant we had one  more night
[Carrie] Do you remember how it used to be
we'd turn out the  lights and didn't just sleep
[Brad] Remind me Baby remind me
[Carrie] Oh  so on fire so in love
that look in your eyes that I miss so much
[Brad]  Remind me, baby remind me

[Brad] I wanna feel that way
[Carrie] Yeah I  wanna hold you close
[Brad and Carrie] Oh If you still love me
Don't just  assume I know

[Carrie] Do you remember the way it felt?
[Brad] You  mean back when we couldn't control ourselves
[Carrie] Remind me, remind  me
[Brad] Yeah remind me
[Carrie] All those things that you used to do
That made me fall in love with you
Remind me. Oh Baby Remind Me

[Brad]  Yeah you'd wake up in my old t-shirt
All those mornings I was late for  work
Remind me

[Brad and Carrie] Oh baby remind me

Asså de e så mycke känslor nu som ligger och bubblar så nu måste jag skriva av mej lite ;)

Men asså det är inte negativa känslor.. Jag och Johan hade världens fight igår och de va jätte jobbigt, jag hatar när vi bråkar! Men trots de så känns liksom ingenting jobbigt.. Jag låg i stortsätt halva natten och funderade och kom fram till att jag tänker inte låta mej bli nertryckt längre. Känns liksom som att duger det inte nej men dra då. Jag vet att jag kan bättre och jag tänker inte sitta i en jävla etta i askersund och se på medans "nån" (nämner inga namn) Gör bort sej totalt. Nu är liksom skolan färdig och jag har sommarlov vilket jag tänker ägna åt att ha kul och plugga till mitt traktor kort. Sen flyttar jag hem :) Känner bara att om jag ska bo hemma så måste jag kunna ta mej nånstans. Och om jag och johan fortfarande är tsm så vill jag faktist kunna åka in till lägenheten om jag så känner för det. Okej som sagt de e en liten jäkla etta i Arslesund som är äcklig och alldeles förstörd, men det är ändå mitt hem. Jag har min plats i sängen, alla mina grejjer är här och i stortsätt allting jag gör kretsar runt lägenheten. Har jag varit ute så är det hit jag går och likaså om jag ska nånstans så är det härifrån jag går. det går inte bara att säga att nu åker jag här ifrån och kommer aldrig mer tillbaka..

Jag skulle aldrig heller kunna se nån annan vara här.. alltså om jag och johan gör slut så skulle jag nog aldrig riktigt kunna se nån annan ligga på min plats i sängen brevid johan.. Veta att hon sitter i våran soffa.. Jag skulle givetvis sakna johan och antagligen vara startsjuk i början om han träffa nån annan men framför allt så skulle  jag vara svartis på att hon är i hans lägenhet. Våran lägenhet..Jag sitter nog och tänker alldeles för mycke men samtidigt så är inte johan nån jag kan se en framtid med just nu. Inte så länge han håller på som han gör..

jag vet inte vad jag ska göra längre.. jag kan inte ta hand om alla andra. Jag gör redan allt jag kan för att försöka få mitt och johans förhållande att fungera.. Jag stänger ute allt o alla för att jag inte vet vilka jag kan lita på längre.. så ska det inte vara. Jag ska veta de. Är jag så osäker i mej själv att de får gå ut över mina vänner, familj pojkvän osv? jag vet ärligt talat inte längre, jag vet ingenting. Alla besök på sjukhusen, skolan osv förstör mej. Jag vill bara vara ifred men samtidigt inte. jag vill känna mej älskad men jag gör inte de. Jag litar inte ens på johan längre. Hur kan jag vara tillsammans med nån som jag inte litar på? hur kan jag prata med folk som jag inte litar på. Jag kan inte ta tag i mitt liv längre. Men vem ska då göra de..?!

Jag försöker men de känns ändå som att ingen lyssnar, fastän jag vet att det är så. Jag hatar att skriva "tyck synd om mej själv texter", men faktum är att jag tycker inte ens synd om mej själv så räkna det inte som så.. nu ska jag käka o sen sova, jag kanske vaknar upp när saker och ting har ordnat upp sej?