Jaa de är säkert många som undrar hur det är med mej o Johan nu, i o med att jag har varit väldigt tyst om de på senare.

Gud jag vet inte ens vart jag ska börja..

Jag började väl känna att när han var borta så saknade jag honom inte, vi gjorde ingen tillsammans, och jag strunade fullständigt i vilka tjejer han träffade. Men jag lyckades väl ignorera dom varningarna och lotsades som om allt var som vanligt. Men sen på cruisingen i somras så kom det fram att han hade varit med en annan. Och då fick jag nog, men de sjuka var att jag vart varken arg eller ledsen. Jag brydde mej knappt.. Ja vart givetvis förbannad just den kvällen..

Nu har jag kommit över det, men absolut inte förlåtit. Och nu är han istället min bästa vän ever. Jag går till honom när jag är ledsen arg eller glad, vi har hundarna tillsammans och gör allting tillsammans. Men utan krav på att vi är tillsammans. Ingenting är bestämt eller planerat, vi tar dagarna som dom kommer , och jag kan nog säga att jag har aldrig mått så bra under våran tid. Jag behöver inte bry mej och inte han heller. Det är svårt o förklara rättvist.. Vissa dagar vill jag bara vara med honom, men då är det inte svårare än att jag är det, och saknar jag honom så säger jag det oxå, likaså Johan men ah, kan jag lära mej o lita på han och om känslorna sväller upp igen så jaa visst vi kan nog bli "tillsammans" igen, men det är inget jag tänker på just nu. Jag fokuserar bara på att jag själv ska må bra.

Det har hänt alldeles för mycket nu.. Jag orkar inte med de här länge, Vi orkar inte ! Hur mår vi? När får jag nånsin höra frågan : Hur mår ni/du? Hur känner ni?

Aldrig!.. Vi ska bara gå och vara tysta, stötta vänner och familj, men när blir vi stöttade?

Ingen vet ens hur Vi mår..

  Jag älskar dej lillasyster, Vi klarar de här . Du och jag♥

Väntar på att lilleman ska sova midda och vakna sen ska ja gå o hämta honom, så får vi se om det kanske blir en liten promenad innan vi knallar iväg te Emelie och grattar henne. Har inte gjort nått med han på evigheter känns de som, inte bara han o jag iaf.

Ååah jag älskar såna här dagar när vi kan gå ut o gunga eller bara promenera. Kvalités tid med min favvo unge!

Presentation

Maja: Min lilla älsklings pluttenutt. Hon är en liten Shi tzu/tibetansk spaniel tik som fyllde 1 år den 24 augusti. Jag följde med Mamma och Melinda i höstas när dom skulle hämta Melindas valp doris, och fick syn på den här sötnosen och bestämde mej för att henne skulle jag ha, vi passade varann som handen i handsken. Dagen efter åkte jag, linus och sandra iväg och hämtade henne, och då blev hon min., ett par dagar efter åkte även Sandra och Linus iväg och hämta hennes syster Molly.  Maja följer mej vart jag än går och är min absolut trognaste vän.

Men hon har en vilja av stål och litar inte på många. Hennes bästa vän tror jag nog är Johan ändå, som varje kväll ligger och myser med henne i sängen :)

Emma: Min lilla rottis "bebis". För dom allmänt outbildade så är rottis en forkortning av Rottweiler. Henne köpte jag tidigt i sommras. Hon Kommer ifrån kumla och jag hämtade henne när hon var sju veckor gammal :) Hon har en jäkla fin personlighet och ett relativt stabilt psyke, hon är fruktansvärt klumpig och förstår inte hur stor hon igentligen är ;) Hennes bästa vän är Maja och katten Gaysson och hennes idol är Tant Nikita :)

Och så sist men inte minst så har vi min lilla donna Orra (Kanteborgs Opus lll). Hon är en vääldigt stor shettis som älskar allt som har med hårdträning att göra. Det var henne jag lärde mej att rida på, och om jag inte minns helt fel så var det på min 13års dag jag fick henne. Kan utan tvekan säga att det var min bästa födelsedag nånsin.

Jaa jag presenterar väl dom en och en. :)

Mamma: Hon heter Tina och är 48 år, bor här på storgatan med min lillasyster Melinda och deras två hundar Doris och Knut. Hon har dom senaste 15(?) åren jobbat hemma hos pappa med att koka kräftor och fixa typ, eller hur man nu ska förklara.  I vintras gick hon en utbildning på kvarntorp trafikcenter så nu får hon köra lastbil o grejer. Med andra ord så har jag en riktig rallymorsa ;) det är därifrån jag har fått mitt såkallade drygface ;) haha!

Pappa: Han heter Kennet och är 53 år. Min och Melindas pappa.  Han bor själv ute på fatburen med hunden Nisse och katterna svarten och Ivar. Han jobbar mestadelen av året som yrkesfiskare (kräftor). så jaaa vi har växit upp med att äta kräftor dag ut och dag in ;) Nu den första oktober flyttar han in till stan han med, men han kommer ha kvar huset på fatburen och fortsätta fiska:)  När jag va liten så var pappa min idol och bästa vän. Vi brukade fiska, jaga och göra typ allt ihop, nu är det väl inte riktigt så menmen..

Madeleine: Madde (men vi har alltid kallat henne Maddis) är 24 år och bor tillsammans med sin sambo Sonny och deras son Emil här på storgatan sen 2-3 år tillbaka :) När vi var små hatade vi varann men nu är hon en av dom jag umgås med mest. Nu väntar hon barn igen , som kommer att bli mitt gudbarn och är beräknat 7 dagar efter min 18-års dag :D weeii*

Melinda: Hon är 12 år och haha jaa vad ska jag säga? Där har ni en miniatyr av mej som 13-14åring. Fast hon kör sitt eget race här i livet. Hon är unik på sitt sätt . Och jäklar där har ni en brud som inte tar skit. Hon kan även vara världens surpuppa, och bortskämd som satan. Me jag antar att det bara är hennes personlighet. Hon står mej iaf väldigt nära  :)

Jaa de va min familj det :) sen så har jag en bror oxå, men han har jag ingen kontakt med idag och därför har jag inget att skriva om heller :)

Idag runt den här tiden för exakt ett år sen såg jag dej för första gången på BB, du va så liten och oskyldig när du låg där. Kommer ihåg att jag och Melinda skrattade så åt din huvudform, hah (y) Först höll Mamma/Mormor i dej, sen va det min tur, och jag visste knappt hur jag skulle hålla, och var livrädd för att du skulle "gå sönder". Men sen när vi gick ut därifrån av jag världens gladaste moster.

På den tiden låg du bara och skulle inte alls klara dej här i livet utan hjälp. Nu kryper du fortare än fortast, går med hjälp av bordet, skrattar och försöker prata så gott du kan. Du har blivit så himla stor! Jag och familjen älskar dej mer och mer för varje dag som går. Och vad som än händer dej här i livet så står vi bakom dej och kommer hjälpa dej så gott det går . Jag älskar dej lilleman